Pelle 20 nov 1955- 24 jan 2025
Så kom dagen då Pelles lidande fick ta slut. Den 24 januari på morgonen somnade han in hemma. De sista veckorna var ganska kaosiga med mycket smärta och ångest. Carita säger att han var lugn och utan ångest när han dog. Jag upplevde aldrig det, pratade inte med honom de sista 4-5 dagarna eftersom han var så dålig så min känsla av hur han hade det på slutet stämmer förhoppningsvis inte med hur det var.
Så konstigt och tomt att han är borta.
För mig var Pelle så mycket stabilitet och trygghet. En god kraft.
Vi har varit i Brandbo genom alla år. jag i hela mitt liv. Mina barn också även om de inte varit där på samma sätt har de också tidigt förstått tjusningen med att åka dit och tidigt bondat med Pelle. När Eric var liten skröt han om Pelle och alla hans traktorer på dagis.
Tänk så härligt vi hade det när mamma fyllde 80 och vi samlades allihop i Brandbo.
Är så tacksam att han fick tummen ur och ändå hann ordna så att Julia och Ole nu kan ta över gården. På så sätt finns inte bara pelle utan även mormor och morfar kvar hos oss.
Men du är saknad Pelle! Fy! Inte enligt plan!
